Karro

Klockan 17.00 till 21.00 så var vi på "minnesstund" hos pappas kompis.
Pappas kompis pappa hade dött.
Och jag hade liksom sett honom bara en månad tidigare, frisk och kry, och rensade massor av kantareller för glatta livet.
Men nu är han alltså borta.
Pappa sa att han hade haft hjärtfel, och varit krasslig en tid.
Så, vi åkte till pappas kompis som har en fru och tre barn och bor i Prag och har ett sommarställe i Sverige.
En kille hette typ Jakob(äldst), fast dom uttalade det konstigt.
Och han och hans kompis kastade KOTTAR så hårt dom kunde på mig! Hårda kottar tillochmed!
Det gjorde så oooont!
Och sen sprutade hans kompis vatten på mig med sin vattenpistol!
Och SEN så tog han Jakob upp en stoooor pinne(typ en halvmeter) och sprang mot mig, och sen när han var en meter ifrån mig så kastade han så jävla hårt han kunde!!!!
Jag hann nätt och jämt kasta mig bakåt, och då, där mitt HUVUD hade varit, var min fot. Och där landade pinnen (rättare sagt stocken). Hårt. DET, var smärta.

Jag fick bara ett litet märke, men det gjorde jätte ont.
Jag sa det inte till nån, för då skulle det ju liksom förstöra stämningen -.-
Vi var ju liksom där för att sörja en död.
Efter ett tag började det blöda.
Jag torkade argt bort det.
Sen spelade vi fotboll.
Jag och en annan tjej (Sara) mot den där Jakob och hans kompis. Dom fuskade. Dom puttades. Dom tacklades. Dom spelade fult. Och dom gav MIG gult kort, när jag råkade snubbla över Jakobs kompis! (Han var typ en halv meter lång!)
Dom pratar både tjeckiska (Prag är Tjeckiens huvudstad) och engelska.
Dom pratar engelska med en pyttepytte liten brytning, men man märker den inte.

Osså, mellanbarnet, Alexis, tror att jag är hennes bästa kompis -.-
Hon är typ 4 år, och vill ha uppmärksamhet heeeeeeela tiden.
Såfort jag gör nåt annat så ropar hon på mig och säger:
- Come, come!
Och då kommer jag.
Och då typ hoppar hon ner för en 30 cm kulle och tittar på mig och så ska jag applådera, så blir hon glad.
Och så ska vi leka affär, leka med dockor, leka i sandlådan o.s.v...
Och om jag säger att jag inte vill så säger hon OK.
Och sen kommer hon igen och låtsas ha glömt att jag sa att jag inte ville. Och så kan det hålla på i typ 5 timmar!
-.-

Sen har dom en jättegullig lillebror.
Han är 1 år typ.
Och han är i en sorts "fas" eller nåt, och då så hämtar han något, vadsomhelst, och ger det till mig.
Då låtsas jag bli jätteglad och säger:
- Thank you so much!

Och då blir han jätteglad! :)
Han tittar uppskattande på mig, och sen sträcker han ut händerna för att få tillbaka grejen som han gett till mig.
Och när jag ger den till honom så låtsas han inte bli jätteglad, han blir jätteglad!
Han är såå gullig :)

Vi hörs! Fortsätt besöka mig! x)